Men efter en stund så började känseln att komma tillbaka, men det jobbiga var ju att jag inte kunde skaffa tillbaka den själv när jag inte kunde röra på armen över huvud taget! När jag kände att jag kunde röra fingertopparna lite igen så vart jag så lättad att jag började gråta, hade aldrig haft så mycket panik i hela mitt liv! Efter det kom känseln långsamt tillbaka och det vart bara som att den sov "normalt" och då var det enkelt att väcka den igen. 
Det var det läskigaste som hänt i hela mitt liv!!!

xoxo
Fanny